För två dagar sedan, den 12 januari 2014, var det 4 hela år sedan du lämnade oss. Jag kan inte fatta det. Det känns som om den hemska tiden, var igår. Samtidigt känns det som att det inte hänt, det känns overkligt, än fast det gått 4 år, jag förstår fortfarande inte, då jag står vid din grav. Jag vill inte förstå. Jag vill ALLTID ringa dig, jag vill berätta för dig, precis som förut. Men det går inte. Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att den här sorts tron, stämmer på ett vis, och det är att de som lämnat oss, finns och ser oss från himlen. Jag hoppas verkligen att du ser hur mycket vi saknar dig!
Det kommer för alltid att finnas ett tomt hål i hjärtat, och det är den pusselbit av hjärtat som du tog med dig, den kommer att få tillhöra dig för alltid finaste pappa. Det gör så jäkla ont, att bära saknaden av dig. Du är den finaste, snällaste och mest underbara pappa någon kan ha.
Always you will be part of me
And I will forever feel your strength
When I need it most
You're gone now, gone but not forgotten
I can't say this to your face
But I know you hear
I'll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I'll see you again
When I'm lost, when I'm missing you like crazy
I tell myself I'm so blessed
To have had you in my life, my life
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar