EN PRINSESSA I PERUK

Jag satsade på att börja läsa boken idag, den som vi ska ha läst till nästa vecka (alla har ju olika böcker dock). Min var inte direkt tjock, utan väldigt tunn, men den var intressant, jag känner ju igen mig så sjukt mycket. Så det var inga problem att läsa den, den är redan utläst. Vi alla, i klassen, ska läsa om någon som är svårt sjuk eller har en anhörig som är svårt sjuk och sedan ha ett seminarium där vi ska berätta hur personen i fråga, i boken, upplever sjukdomen med mera.

Jag valde en bok som heter "en prinsessa i peruk". Det handlar om en tjej som insjuknade i cancer vid 13 års ålder. En cancersjukdom som satt i benet, men som även spred sig till lungorna. Det hon beskriver i boken, det är ju mycket som jag redan vet/känner igen. Behandlingar, olika typerna av röntgen, hur det är att få vissa mediciner, hur det är att tappa håret. Allt. Man känner ju igen sig i allt. För det spelar ju ingen roll att det handlar om olika typer av cancer, det handlar ändå om samma sak. Att vara sjuk, att få en diagnos, att få behandling och väldigt "tunga" mediciner. Att tappa hår. Att SE sjuk ut. Att bli annorlunda. Att se på livet med andra ögon efteråt. Värdera på ett helt annat sätt, annorlunda motför hur andra värderar. Ah, ni hajar. Så boken var bra, det var den. Hon hade även fått fara till Barretstown (ett läger i irland), och där har ju jag också varit. Hon var där 2005 & jag 2006, tänk om vi varit där samma år, hade ju kunnat vara möjligt. Nu var ju så inte fallet, men ja.

 

UPPDATERING; Jag var nyss nöjd, över detta med boken och de, att den slutade bra och att hon besegrade sjukdomen. Jag fick av någon anledning för mig att kolla om hon fanns på facebook, och då ser jag "till minne av Linnea Ranudd".... sen sökte jag mer på google om henne, och där hittade jag någon typ av artikel. Hon fick leva med skelettcancer, och tillslut besegrade sjukdomen henne. Boken som jag nyss läst, det var hennes projektarbete i gymnasiet, om då hon var sjuk vid 13 års ålder. Hon lyckades med det hon ville, hon blev asduktig i sitski, segrade i europacupen osv. Så himla sorgset... jag är inte långt ifrån gråt nu, den är i halsen. Det har gått bra att läsa boken (vilket jag inte trodde att det skulle göra), men detta... så himla tragiskt.