Oh my..... nu har jag sett på "Dear John". Behöver jag säga att jag grät? Jag grät så att det nästan krampa i bröstkorgen... vilket film! Fantastiskt fin, romantisk, jobbig, sorglig. Åhh... om ni inte har sett den, då måste ni se den. Men är ni känsliga, precis som jag, så varnar jag er, ni kommer att gråta. Annars är ni riktigt okänsliga varelser, om ni inte känner med. Det gör ont i mig då jag ser en sådan typ av film, det gör ont, för jag får sådana känslor och tankar. Snacka om att väcka liv i värken, den värken som faktiskt finns i hjärtat. Den värken man har, då man har förlorat någon. Den värken kommer alltid att finnas i hjärtat, och jag kommer ständigt påminnas om den. <3
Nu måste jag sluta skriva om det, för nu tåras det i ögonen igen, bara av att jag nu sitter och skriver. Röda ögon.se! Jag måste tvätta ansiktet innan jag går ut med Mittzi, så jag inte går ut alldeles nygråten. Det ser ju inte så kul ut, om en ensam tjej går och har gråten i fulla ansiktet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar